Ett öppet brev till alla kristna;

Fastebrev

om Gud som Kärleken och som en förtärande eld
och
om egocentrisk sexualitet, perversioner, och abnormiteter

Mänskliga perversioner, som homosexualitet, får idag stor uppmärksamhet och framgång även av vissa kyrkor i väst som tagit ställning för denna läggning. Man kallar till och med denna sexualitet för ”kärlek”. Inte ens sexualiteten mellan man och kvinna är i sig själv kärlek.
(1 Johannes 4:8) ”Gud är kärleken” och Gud är vare sig normal sexualitet, abnorm, eller perverterad, men Gud är (2 Mosebok 24:17) ”en förtärande eld”! En förtärande eld som förtär och renar allt från det som inte är Gud Själv i allt. Det som är Gud i allting är Hans underbara och rena ljus; Kristus. Många i vår tid har till och med påstått och framställt Jesus Kristus Själv som abnorm och pervers (som till exempel i utställningen ”Ecce homo – Se människan” som har tagits emot och visats runt i den Lutherska kyrkan) vilket skulle innebära att även Fadern, Skaparen, Gud, Alltets orsak och Källa skulle vara det eftersom Jesus säger (Johannes 10:30) ”Jag och Fadern är ett” och (Johannes 14:9) ”den som har sett mig har sett Fadern”. Så har människan låtit sitt samvete och sina sinnen förmörkas. Så djupt tillbaka i Adams arvsynd har människan låtit sig sänkas, och besudlar så till och med Kristus Själv – det enda rena och evigt klara ljus i vår värld. Mörkret är i det närmaste totalt när man pekar ut detta rena ljus från Gud som perverterat och abnormt på grund av att man själv är det och vill ha det så till sitt eget försvar. Så drunknar vissa kyrkor av idag i dessa perversioner och abnormiteter.
Guds egen lag håller hela universum vid liv genom Kristus som är allt och allas liv och ljus, och denna universella lag är ett uttryck för Guds Sanning och Kärlek. Den som påstår att den perverterade människan är värdig kyrkans välsignelse anar inte ens vad kyrkan är till för. Kyrkan välsignar alla som följer, eller åtminstone strävar efter att följa, den Kärlek som är av Gud, och den Kärleken är på intet sätt sexuell i sig själv, men kan komma till uttryck genom föreningen mellan man och kvinna, så som Gud skapade människan i enlighet med Sin vilja (1 Mosebok 1:27) ”Gud skapade människan till Sin avbild, till Guds avbild skapade Han henne, till man och kvinna skapade Han dem.”
Guds Kärlek är ren, underbar och full av ljus och liv. Där och ingen annan stans kan man söka och finna Guds kärlek, i samlivet mellan man och kvinna. Utöver det finns bara den individuella kärleken mellan den enskilda människan och Gud Själv genom celibatet.
När Jesus sade att man skall kunna se vilka som är Hans efterföljare genom att de älskar varandra så menade Han naturligtvis inte att de har perverterade eller förmörkade erotiska relationer till varandra, till barn och till djur, vilket detta bud tolkas som i vissa fall.


Det finns både präster och församlingar som åberopar ”Guds kärlek” som försvar till dessa låga böjelser. När Jesus talar om kärlek talar Han förstås alltid om den kärlek som utgår ifrån Gud och som Han Själv alltid var ett rent och ljust uttryck för.
Man hör ofta inom vissa kyrkor att ”Gud älskar dig som du är”, och så nöjer man sig med det, och fortsätter att kräva sina begär och drifters tillfredsställelse, både inom- och utom äktenskapliga perverterade och abnorma relationer. Men Gud är ”en förtärande eld”, som inget annat vill än att rena människan från allt som är orättfärdigt och perverst så att hon åter kan bli Guds rena avbild.
Om vi tror att ”Gud är Kärleken” borde denna kärlek inte användas för egocentriska begär och drifters tillfredsställelse, men den människa som är döpt till Kristus bör ge sitt kärlekssvar tillbaka till Gud genom att rena sig från all orenhet och därmed även från all sexuell perversitet.

”Gud är kärleken” och i denna kärlek finns renhet och skaparkraft för ljusets och för glädjens skull, för våra barn, och för det samhälle vi lever i och för den kristna religion, som idag till stora delar inte längre vet att vara till i Guds tjänst, men där man i vissa västerländska kyrkor hellre använder kyrkorummet till kultur och samkväm, än till helig liturgi och till Gudstillvänd upplåtelse.
”Gud är Kärleken”. Därför är det omöjligt att kyrkan skulle kunna godta och välsigna människans perversioner och abnormiteter. Att detta ändå sker betyder endast att kyrkans präster låtit sig smittas av dessa vulgariteter och drar till sig besökare som bildar församlingar som förmörkar och besudlar Guds rättfärdighet och helighet. Våra barn och ungdomar undervisas i omdömeslös och felriktad tolerans mot dessa avvikelser, och till försvar för deras låga begär och drifter, i tron att de på så vis går Guds ärende, när det tvärt om är ett mörkt uttryck för en tid i människans historia som helt och hållet har mist orienteringen mot sanningen och rättfärdighetens ljus.
Medan Jesus vandrade på jorden inbjöd Han alla att ta del av Hans undervisning, bland annat sade Han att Han inte kom för de friska men för de sjuka. Dock inte för att legitimera människans sjukdom och låga böjelser, men med uppmaningar till (Lukas 15:10) omvändelse, (Johannes 8:11), och att inte synda mer. Sök Guds vilja, Gud är Kärleken, och sök det evigt sanna ljuset (Matteus 6:10) ”så som i himlen så ock på jorden”.
(Matteus 6:33) ”Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så skall allt annat tillfalla er”, och det i rätt ordning, och på rätt sätt utifrån Guds givna universella Kärleksdirektiv, och så bidragande till Paradisets återupprättelse genom att som döpt till Kristus upplåta sig till Guds vilja.

(1 Korinterbrevet 3:16)
”Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er?”
…
”Guds tempel är heligt, och ni är det templet.”

Hälsningar från Simon, er uppriktige broder i Kristus