Ortodox kristen tro - utskriftsversion

www.ortodoxkristendom.se

Tro, erfarenhet och förverkligande

Efter en genomgripande andlig upplevelse (se nästa sida)
konverterade jag till
ortodox kristendom;
den ursprungliga kyrkan.
Därefter var jag under många år
engagerad som sångare i den
Ryska ortodoxa kyrkan

Materialet sammanställt
av Simon,
bild från eremitaget
i skogen

"Så som ett ljus har Jag kommit till världen" Johannesevangeliet 12:45
"Jag är världens ljus" Johannesevangeliet 8:12
Jag har sammanställt några av kyrkans heliga texter, och tecknat andliga bilder till några av kyrkans böner och skrivit texter om hur jag uppfattar Kristi budskap, från det nya testamentet, så som det praktiserades av ökenfäderna och av hesykaster*, i t.ex. främre Asien, de flesta länder på Balkan, Egypten, Ryssland, på Athos i Grekland, och idag även i den övriga världen.
Detta uppfattar jag som kristendomens högsta erbjudande till människorna - att erfara sin inneboende sanning och tidlösa identitet. Den är i grunden en och den samma för alla. Kristus pekar ut Sig Själv - Kristusljuset i ditt hjärta - som din verkliga identitet, och menar: var den du är döpt till att vara, var den du i SANNING och EVIGHET är, och sök denna sanning i djupet av dig själv. "Gud skapade människan till Sin avbild..." 1 Mosebok 1:27. "Gud sade: 'Varde ljus" 1 Mosebok 1:3.
Jesus sade: "Varen alltså I fullkomliga så som eder himmelske Fader är fullkomlig." Matteus 5:48. Denna fullkomlighet är nedlagd och finns vilande inom var och en av oss, och är möjlig att erfara, identifiera sig med och förverkliga; den sanna människan - KRISTUSMÄNNISKAN.

* Hesykasm - (av grekiska hesykia - vila i Gud) En fromhetsriktning inom den ortodoxa kyrkans tradition där man utövar den oavlåtliga inre Jesusbönen, "hjärtats bön", i samband med vissa andningsövningar, som metod att övervinna sin lägre, egocentriska natur för att återvinna Gudslikhet.

Helige fader
Sergej
från Radonesh,
det Heliga Rysslands
nationalhelgon

Min genomgripande andliga upplevelse

“Så som ett ljus har Jag kommit till världen” Johannes 12:45, “Jag är världens ljus” Johannes 8:12

Detta är ett försök att beskriva mina erfarenheter av det från Gud utstrålande ljusets verklighet. Jag läste i 5 Mosebok 4:9-...”Tag dig endast till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika från ditt hjärta i alla dina livsdagar, utan talar om det för dina barn och dina barnbarn: (10) vad som skedde den dag då du stod inför Herren, din Gud...”
Därför skriver jag följande; vid min eftermiddagsvila under mitt trettiotredje levnadsår erfor jag att någon ropade mitt namn. Jag steg upp och såg mej omkring både i och utanför huset där jag bodde, men där fanns ingen, jag visste ändå hela tiden att detta tillrop kom inifrån mej själv! Efter en tid och under samma omständigheter som tidigare hörde jag samma röst åter ropa mitt namn men nu två gånger varpå rösten sade “jag är lux”! ..... Mycket fundersam skrev jag dessa ord på en lapp och fann senare på biblioteket att lux betyder ljus. Jag grät och visste att detta hade med Guds Sanning och Verklighet att göra.
(Senare i livet kom Kristi undervisning när Han säger; ”såsom ett ljus har jag kommit i världen”...”jag är världens ljus” att få den allra största betydelse för mej.)
Det gick ytterligare en tid då jag plötsligt fick en hel natt med drömmar och visioner över innehållet i mitt liv och om livet överhuvudtaget och strax före gryningen och uppvaknandet befann jag mej “bland bergen vid jordens yttersta gräns där evighetens mörker och tystnad tar vid”. På en äng intill satt vitklädda heliga män kring ett dukat bord, och jag förvånades över att jag inte drogs dit, men min absoluta uppmärksamhet och längtan stod till det som doldes i detta totala evighetens mörker.
Dagen kom och gick och efter insomnandet befann jag mej i samma situation och på samma plats som under den föregående natten. Plötsligt hör jag rösten ropa mitt namn igen utifrån detta mörker men nu tre gånger och då tänds där ett klart lysande intensivt ljus som steg upp över mej och som intensifieras i styrka, och det stod en gestalt i vita kläder i detta strålande ljus. Jag föll till marken av vördnad och häpnad. Jag förstod inte vad jag var med om annat än att jag anade att detta skulle kunna komma att få oanade konsekvenser i mitt liv......
En tid gick jag och undrade över denna upplevelse utan att förstå hur jag skulle förhålla mej till den. Jag såg ljus omkring mej, ofta så intensivt att min normala synförmåga upphörde för en stund och jag såg ingenting annat än ljus.
Åter på biblioteket gick jag och sökte bland böcker om olika religioner, jag var vid denna tid redan färdig med kristendomen så som jag kände den genom den Svenska kyrkans urlakade religiositet, den ortodoxa kristendomen var ännu helt okänd för mig, däremot hade jag en god kontakt med den katolska kristendomen genom en katolsk munk, vilken jag brukade besöka i hans kloster i Skåne. Plötsligt står jag dock på biblioteket med en bilderbok i handen om den ortodoxa munkrepubliken Athos i Grekland och slår upp en sida där jag ser en ikon av “Kristi förklaring” och känner genast igen denna bild från min egen nattliga erfarenhet, detta hade jag själv erfarit; ”Kristi förklaring” och på motsvarande sida fanns en underbar text om hur GUD kan låta människan uppleva Honom i och igenom detta ljus; ljuset från Kristi förklaring.
Jag visste att detta var sant och att detta var det jag erfarit och förstod så småningom att denna GUDomliga visdom förvaltades av den ortodoxa kyrkans heliga så kallade hesykaster (hesykia av vila i GUD).
Den ortodoxa kyrkan! Jag började orientera mej genom att läsa böcker. Jag fick ett kulturstipendium och for till dåvarande Sovjetunionen för att där besöka kloster och kyrkor bland annat den Helige Sergejs reliker i det heliga Treenighetsklostret. Det var på metropoliten av Moskva’s inrådan, han sade; ”fall på knä där och bed om vad ditt hjärta än begär och det skall ges dej” så gjorde jag och det gavs mej. Därför tog jag namnet Simon, efter det Hebreiska namnet Simeon som betyder “den bönhörde” när jag senare konverterade till den ortodoxa tron.

Jag såg ljus, läste de heliga fäderna och åkte till Heliga Annas ortodoxa församlings olika svenskspråkiga gudstjänster i Eskilstuna där jag togs upp i den ortodoxa kyrkans gemenskap genom generalbikt och myrrasmörjelsen.
Jag längtade intensivt efter att också få erfara detta GUDomliga ljus manifesterat i en uppenbarelse utanför mej själv och sökte i åratal efter en plats liknande den jag erfor i den nattliga visionen. En grå februaridag när jag gick ute på den isbelagda Nämdöfjärden såg jag en stor eld flamma upp över berget inne vid Björkvik. Jag stirrade intensivt på denna plats och gick genast dit upp och vände mej om där uppe. Jag upplevde där att detta var min utvalda och särskilda böneplats. Jag skar några björkkvistar och tog dem med hem, och skar små kulor som jag trädde på ett tjärat snöre, vilket jag använde som radband där ute på berget. Jag for dit i gryningen varje dag under en längre tid, och bad Jesusbönen enligt “konsternas konst”, vilken är noggrant beskriven i boken “En Rysk pilgrims berättelse”. Efter det lät jag bönen fortgå av sej själv inom mej förenad med andning och hjärta i mitt böneliv inför GUDs heliga ansikte.
Allt detta fick sin kulmen efter ytterligare några år då jag fördes in i denna ELD, och för vad jag erfor där finns det inga ord till förklaring. Det var bara absolut eld som i en ugn och som ingen normalt sett skulle överleva. När jag slapp ut där ur var jag alldeles övertygad om att ingen längre skulle kunna identifiera mej, men till min stora förvåning var där ingen förändring att iaktta utom detta att jag var medveten om att jag varit innesluten i en eld som inte förtärde mej. I dessa erfarenheter är jag nu djupt förankrad, och vet att allt annat är av sinnlig och oberäknelig natur, emedan dessa upplevelser har ett helt annat, andligt och för mig evigt värde.

(Det finns två olika traditioner inom kyrkan. I den ena varnas det för ljusupplevelser av olika slag, men att mina erfarenheter av eld och ljus och av en röst som ropat mitt namn och som sagt sitt eget namn skulle vara av mörkrets makter och med ont uppsåt är för mej helt otänkbart eftersom alla dessa erfarenheter har lett mej tillbaka till kristendomen och givit mej en fördjupad syn på den och övertygat mej om dess eviga sanning, verklighet och glädje.
Men det finns också en annan tradition där man bland de heliga fäderna lovprisar Gud som Ljus och Eld och tar del av Guds oskapade energier och gläder sej över livets Andliga hemligheter och Guds allestädes närvaro och uppfyllande allt med Sitt underbara ljus och liv. Jag ansluter mej med djupt förtroende till den senare traditionen.)

Hälsar Simon “den bönhörde” i Kristus.

Läs om upplevelsen av Gud som ljus;
“Östkyrkans mystiska teologi”, kapitel 11; Det Gudomliga ljuset, av Vladimir Lossky.
“Ljusets källa, Trettio andliga hymner av Symeon den nye teologen”.

Jesu Kristi födelse

Folklig Grekisk Julikon

Juldagen, den 25 december, infaller i de flesta ortodoxa länder
13 dagar senare enligt den gamla Julianska kyrkokalendern, den 7 januari.

Kristi födelse troparion

"Då Du föddes, O Kristus, vår Gud

upplystes världen av kunskapens Ljus

ty stjärnan lärde stjärnedyrkarna att tillbedja Dig,

Sanningens Sol,

och att känna Dig, o Morgonstjärna från höjden.

Herre, ära vare Dig!"

"Den ortodoxa kyrkouppfattningen vilar på grundföreställningen, att Jesus Kristus grundade en enda och synlig Kyrka. Åt denna gav Han fullmakten att förkunna Hans sanning intill tidens ände (...). Enligt ortodox kyrkouppfattning är denna ena Kyrka just den kyrkofamilj, som går under benämningen 'den Ortodoxa Kyrkan'. Ty det är just denna som (...) bevarat den obrutna linjen från apostlakyrkan. Denna kyrka är enligt apostel Paulus 'Kristi Kropp', vars enda överhuvud är Jesus Kristus själv. Det som gör Kyrkan till en enhet är den gemensamma, sanna bekännelsen till Honom och det gemensamma, sakramentala och andliga livet i Honom."
Text hämtad ur "Ortodoxa kyrkan" av Christoffer Klasson

"En del av kristenheten införde så småningom ett tillägg i trosbekännelsen (...), samt en del andra nyupptagna lärosatser och kyrkobruk utan att först höra hela församlingen. I stället för gemenskapen uppsattes en enskild person, biskopen i Rom - Påven - som den allena avgörande också i sådana viktiga trosfrågor som gällde hela kyrkan. Därmed avvek man från den apostoliska gemensamhetsprincipen. Småningom vidgades svalget alltmera. Tills den ofrånkomliga skilsmässan mellan den ortodoxa östra och den påvliga västra hälften av den katolska kristenheten skedde (år 1054)."
Text hämtad ur "Grekisk-ortodox tro och livssyn" av Tito Colliander

"Den österländska (ortodoxa) kyrkan godkänner varken några tillägg eller avprutningar i den givna utformningen av den kristna trons innehåll: sanningen är en och evig och odelbar. Följdriktigt måste kyrkans strävan gå ut på att noggrant bevara kristendomens sanning och att återge den utan några avvikelser."
Text hämtad ur "Grekisk-ortodox tro och livssyn" av Tito Colliander

"Ortodoxin gör anspråk på att vara världsomfattande - inte någonting exotiskt och orientaliskt, utan rätt och slätt kristendom. Ordet 'ortodoxi' har den dubbla betydelsen 'rätt tro' och 'rätt lovprisande' (eller rätt tillbedjan). Därför kommer de ortodoxa med anspråk som först kan tyckas förvånande höga. De betraktar sin kyrkan som den kyrka som bevarar och lär ut den sanna tron om Gud och som lovprisar honom med rätt tillbedjan. Den är ingenting mindre än Kristi kyrka på jorden."
Text hämtad ur "den ortodoxa kyrkan" av Kallistos Ware

Teofania

vår Herres dop

19 (6) januari

Dopet vid Jordan

Herre, då Du blev döpt i Jordan, uppenbarades att vi skola tillbedja Treenigheten.
Ty Skaparens stämma vittnade om Dig, och kallade Dig Sin älskade Son.
Och Anden, i en duvas skepnad, vittnade om detta ords sanning.
O Kriste vår Gud, Du som har uppenbarat Dig och upplyst världen,
Ära vare Dig.

Sveriges första helgon

Den heliga Anna av Novgorod

Sveriges nationalhelgon

23 (10) februari

"I dig, o Moder, bevarades den gudomliga avbilden...
...därför jublar din själ, o heliga Anna, med helgonen."

Ingegerd Olofsdotter föddes omkring 1001, dotter till Olof Skötkonung, som kristnades vid Husaby källa år 1008. Hon gifte sej med storfurst Jaroslav av Novgorod/Kiev med vilken hon födde tio barn. Hon helgonförklarades av den Ryska Ortodoxa kyrkan och fick namnet heliga Anna av Novgorod. Heliga Anna dog 1050 som storfurstinna av Kiev. Hennes festdag är den 23 februari.

I Eskilstuna finns en svensk ortodox kyrka som bär heliga Annas namn där hon vördas som Sveriges nationalhelgon, Hl. Annas ortodoxa kyrka, St. Eskils kyrkogård, Åsbyvägen, Eskilstuna.

Det finns även en församling vid namn; Heliga Annas ortodoxa församling,
http://www.svensk-ortodoxi.org/haof/index.htm

Läs vidare:

"Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter" av Rune Edberg
Skriften kan beställas från Sigtunas Museum, Box 13, 193 21 Sigtuna, Tel 08-592 510 18.

3:e söndagen i fastan

Korsnedfallandets söndag

Rysk påsk

Naturens uppståndelse - Livet starkare än döden

"Varje vår är ryssarna vittnen till naturens uppståndelse. Efter ett halvårs livlös stillhet vänder livet tillbaka till det ryska landet. Med segerfanfarer bryter floderna och sjöarna sönder den is, som i långa månader hållit dem fängslade. Gräs och blommor kan på en enda natt välla fram på de marker, som länge varit täckta av en tjock, vit mantel; fåglarna börjar sjunga, luften kryddas av dofter, och människor och djur känner sig upplivade och såsom pånyttfödda. Livet har ännu en gång visat sig vara starkare än döden. … Genom århundraden har i Ryssland icke blott några få fromma människor utan hela nationen som en enhet prisat och tackat Gud för Kristi uppståndelse från de döda. Påsknattens gudstjänst är en upplevelse, som icke har något motstycke i andra nationers gudstjänstliv."

Fastetiden

"Fastetiden börjar i den ortodoxa kyrkan på kvällen en söndag, som kallas Förlåtelsens söndag. Efter aftonsången ber prästen högtidligen sina sockenbor om förlåtelse för alla sina fel och överträdelser, varefter de ber honom förlåta dem. Församlingens medlemmar vänder sig därefter inbördes till varandra med en liknande bön, och på samma sätt gör man det sedan där hemma. När så Österns kristna på detta sätt försonats med alla sina medmänniskor, börjar de en tid av fasta och späkning. Fastetiden sätter en stark prägel på hela församlingens liv. Födan är annorlunda, och kyrkans gudstjänster, musiken och mässkläderna förändras. Fastereglerna är stränga: kött, fisk, mjölk och ägg är förbjudna under sju veckor; gudstjänsterna är långa och har en sorgefylld prägel, och man knäfaller mycket. Det är en reningstid, och en tid då man söker gottgöra vad man förut förbrutit.
Österns kristna väljer i regel en av fastetidens veckor till vad man på ryska kallar govenie (ordet är besläktat med det engelska 'retreat'). Govenie betyder en tid till självrannsakan, bön och fasta och avslutas med bikt och nattvard. Det förväntas att en människa, som börjar govenie, tillbringar denna tid i avskildhet – även om hon i regel stannar hemma. Hon är dock närvarande vid alla de dagliga gudstjänsterna, fastar strängt, läser böcker till andlig uppbyggelse, ger allmosor och söker försoning med dem hon kommit på kant med. Govenie varar vanligen en vecka, och den förutsätter verklig lekamlig abstinens. Fastans gudstjänster räcker dagligen mer än omkring fem timmar, och de som är närvarande måste hela tiden stå eller knäfalla. Om man väljer Stilla veckan till govenie, så innebär det att man måste tillbringa ännu längre tid i kyrkan. Emellertid lindras strängheten i den lekamliga späkningen genom dessa gudstjänsters enastående dramatik och gripande musik. Ty både den religiösa diktningen och musiken har närmat sig fullkomningen i de psalmer, som hör till Stilla veckan."

"O du Gode...

...Du som uthärdade korset

och som med döden tillintetgjorde döden

och därmed såsom Gud uppenbarade Uppståndelsen"

Text från den 9:e timmens böneregel

Johannes; verserna17-20

Ortodox Påsk

"Fastan avslutas plötsligt på påskaftonen, som i Österns kyrka är den största festen. Den midnattsgudstjänst, som då hålles, har ofta blivit beskriven, emedan det inte finns något motstycke till den inom andra kyrkor. Den börjar med en procession, som lämnar kyrkan, vandrar runt kyrkobyggnaden och vänder tillbaka, sjungande segerpsalmen: 'Kristus är uppstånden från de döda, med sin död krossande döden och skänkande liv åt dem som äro i gravarna.' Alla som är med vid gudstjänsten har i förväg skaffat sig ett ljus, och så snart processionen drager ut, tändes det första. Den som håller det tänder därefter närmaste grannens, och så fortsätter man till dess hela kyrkan strålar av ljus och värme. Ingenting läses – allt sjunges, till vad man nästan skulle kunna kalla dansmelodier, och hela gudstjänsten är full av rörelse, liv och glädje. När gudstjänsten är slut, hälsar prästen var och en av sina sockenbor med den trefaldiga kyssen, så som de ortodoxa brukar, och samma hälsning utväxlas mellan församlingens medlemmar. När de kommit hem från kyrkan, äter de ryska kristna sin påskmåltid, som består av särskilda rätter, vilka endast serveras vid denna fest.
Påskdagen är olik årets alla andra dagar. Då hålles ingen morgongudstjänst, alla de vanliga sedvänjorna är lagda åt sidan, man hälsar varandra med orden 'Kristus är Uppstånden!', och hälsar alla man möter med påskkyssen.
Som ett uttryck för den härlighet, som kommit människorna till del genom vår Herres seger över döden, är det sed att ryska kristna icke knäfaller i kyrkan under tiden mellan påsk och pingst. Påsken är höjdpunkten i hela kyrkoåret – alla de andra söndagarna är blott såsom trappsteg, vilka leder upp till denna enastående fest, och de är därför alla, såsom gällde det en enda, invigda till minne av uppståndelsen. Ja, det ryska ordet för söndag är i själva verket – uppståndelse."
Text hämtad ur "Den ortodoxa kyrkan" av Nicolas Zernov

Bild från "Kniga o tserkvi" (Boken om kyrkan), utgiven av Palomnik Moskva -98.

”Uppståndelsens dag!
Låt oss upplysas!”

”Festernas fest och triumfernas triumf – den heliga Påsken. De ortodoxa kyrkorna är fyllda med troende. Alla blir mottagna av den Uppståndne Kristus och den heliga kyrkan ger alla en möjlighet att delta i trons stora fest.
Hela jorden firar och gläder sig åt Kristi Uppståndelse. Var och en som kommer till Påskgudstjänsterna, sökande den Uppståndne Kristus på myrrabärerskornas vis, sätter på sig sina finaste festkläder. Påsken, den vackra…
”Nu är allting fyllt av ljus”. Den heliga Påskens ljus genomtränger nattens mörker, och denna natt kallas även 'strålande'. Vaxljusen som upplyser den fyllda kyrkan, ljuset av tyst Påskglädje som upplyser församlingsmedlemmarnas ansikten, Påskmorgonens första solljus, prästernas glittrande klädnader i Påskprocessionen…

’O död, var är din udd?
O grav, var är din seger?’

Kristus är uppstånden
och livet härskar!”

Text hämtad ur Moskvapatriarkatets journal

Påskens troparion;

"Kristus är uppstånden ifrån de döda

med Sin död Han döden nederlagt

och åt dem som äro i gravarna

gav Han liv!"

Johannes; 20:1-24

Kristi Himmelsfärd
40 dagar efter påsk

"Jesus sade: 'Jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.'
Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och Han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan Han välsignade dem, lämnade Han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade Honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud."

Lukasevangeliet 24:49-53

Pingst
10 dagar efter Kristi Himmelsfärd
Den Helige Andes utgjutelse

"Älsken I mig
så hållen I mina bud,
och jag skall bedja Fadern, och Han skall giva eder en annan Hjälpare,
som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande,
som världen icke kan taga emot, ty hon ser Honom icke och känner Honom icke.
Men I kännen Honom, ty Han bor hos eder och skall vara i eder.
Jag skall icke lämna eder faderslösa; jag skall komma till eder.
Ännu en liten tid, och världen ser mig inte mer men I sen mig. Ty jag lever; I skolen ock leva.
På den dagen skolen I förstå att jag är i min Fader, och att I ären i mig, och att jag är i eder.
Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig;
och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader,
och jag skall älska honom och skall uppenbara mig för honom."
Johannesevangeliet 14:15-21

Pingstikon
"Jag är en stråle av sanningens ljus"

"Ensam, icke beblandad med världen,
talar han ständigt med Gud allena
Skådande blir han skådad, älskande blir han älskad.
Till ljus, osägligt glimmande, har han blivit."
Simeon den nye teologen

Nyskriven bön om själens renhet genom Den Helige Ande;
Befria Herre vår jord, från det ondas mörka gärningar.
Låt sanningens ljus upplysa alla människor, och bevara våra själars renhet genom den Helige Ande.

Jesusbönen;
”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma Dig över mig!”

Om heliggörelse

"Välsignad vare du Herre
som lär oss Guds vilja
Helgonens skara har funnit livets källa
och paradisets port
Må också jag genom ånger och omvändelse
finna vägen
Ty jag har förfelat mitt liv
Ropa efter mig Herre
Och rädda mig"

”Underbar är du Gud i Dina helgon.”

Detta är två av många texter ur den ortodoxa kyrkans hymnskatt. Man menar med dessa texter att en till Kristus döpt och överlåten människa självmant och medvetet bör låta sej renas från sina världsliga vanor och heliggöras. Eftersom dopet oftast sker 40 dagar efter barnets födelse åligger det Gudföräldern att se till att denna Kristustillvändhet och identifikation äger rum. Det kristnade barnet bör lära sej att lyssna till den inneboende, genom dopet verksamma Kristusidentiteten och öva sej i att på så vis förverkliga Guds vilja i sitt liv. Så kan Gud, genom att människan blir ett sant uttryck för Guds helighet, åter känna igen Sin Skapelse genom Kristusmänniskan så som Han en gång skapade henne för Sitt Paradis. Detta är vägen som leder fram till att man med apostel Paulus kan utropa:

”Nu lever inte längre jag men Kristus lever i mig”

”Sök först Guds rike”, alltså inte bara i samband med att kyrkklockorna ringer till Gudstjänst, utan genom att låta hela vardagen genomsyras av detta sökande och lyssnande eftersom ”Guds rike är invärtes i eder”, och ett Guds rike kan man väl inte tänka sej utan en Gudsnärvaro, så om Guds rike är invärtes i människan måste där ju även finns en Gud som vill komma till uttryck genom människans var-dag. Denne Gud, genom Jesus Kristus, är ju också människans sanna och eviga identitet.
När denna process är fullbordad så att den kristne utplånat sitt Adams arv för Jesus Kristus skull, är han vorden helig.
Då kan det ske på ett underbart sätt genom den heliggjorde ”så som i himmelen så och på jorden”. Så kan Kristi återkomst till jorden ske individuellt genom var och en som inte bara tror på Honom men låter Honom födas (advent och julens hemlighet) och förverkligas i hennes liv. Gud har blivit allt i människan, och människan har fullgjort livets mening och mål d.v.s. Guds mening och mål med människan. På detta sätt har Guds avbild - Kristusmänniskan - förverkligat Guds dröm om Himmelrikets återupprättelse på jorden.

Alltså;
Människan skapades till Guds avbild, till att vara Honom i allt lika.
Hon föds med Adams arvsynd, den förste Adams olydnad mot Gud, vilken Jesus omintetgjorde när Han föddes till jorden, genom Sin undervisning, och genom att ge Sitt liv - för att vi ska upplåta våra liv till att förverkliga Honom och hans Helighet.
Var och en som är döpt, är döpt till att i allt identifiera sej med och efterlikna Honom och på så sätt låta sej helgas till Kristusmänniska. När denna rening från Adams arvsynd är fullbordad är den inneboende Guden, i sitt inneboende Himmelska rike i människans hjärta, helt blottlagd och uppenbar för världen och hon har blivit en strålande avbild av Honom, som är all världens liv, mening och mål.
Någon som gjort en sådan upplåtelse beskrivs i den Ortodoxa kyrkan som ett Helgon, en Kristusmänniska - en heliggjord människa genom vilken Kristus åter kan kännas igen och vördas. "Var och en av oss är kallad att vara ett helgon."*
Som hjälpmedel för att nå detta mål finns kyrkan, fasteperioderna, askesen och Jesusbönen, hjärtats bön.

* Fader Damascenus, rysk munk. Ur "The Orthodox Word", nr 221, s. 277. Se även "The saints lives in Christ", s. 262.

Gud sade:
”Varde ljus”
1 Mosebok 1:3

Jesus sade:
”Så som ett ljus har jag kommit till världen”
Johannesevangeliet 12:45
”Jag är världens ljus”
Johannesevangeliet 8:12

Doperinran:
”Kristus skiner som ett klart lysande ljus i djupet av mitt inre”

Detta ljus kom till fullt uttryck på berget Tabor genom Jesus från Nasaret vid
”Kristi förklaring”

och vid

"Uppståndelsen"

De sju sakramenten (hemligheterna)

Dopet till Kristus.
Myrrha-smörjelsen; inseglet på Den Helige Andes gåva.
Eukaristien; nattvarden.
Boten; ånger och omvändelse från egocentricitet till Kristuslikhet.
Sjuksmörjelsen.
Äktenskapet mellan kvinna och man.
Prästvigningen, endast för gifta män eller munkar.

Johannes Chrysostomos
"Den Gudomliga Liturgin"
beskriven av
Nikolaj Gogol
Översatt av Tito Colliander

"Den ortodoxa liturgin är oföränderlig. Sedan Johannes Chrysostomos gav skriftlig form åt den redan utformade traditionen, har en obruten kedja av samma heliga ord och samma handlingar förenat dag med dag i ettusensexhundra år. Människorna dör och ersättes av andra, oföränderligt ljuder samma böner under tusende kyrkors valv. Liksom nätterna och dagarna, liksom åren som följer på varandra utan att bryta den tidlösa enhet som är Gud."

Hela texten finns som en fristående avslutande del i Tito Collianders bok "Korståget". Den finns att beställa genom www.adlibris.com

Bild från "Kniga o tserkvi" (Boken om kyrkan), utgiven av Palomnik Moskva -98.

De två kärleksbuden

"Du skall älska Herren, din Gud,
av allt ditt hjärta och av hela din själ
och av allt ditt förstånd."
5 Mosebok 6:5, Matt 22:37

"Du skall älska din nästa så som dig själv."
3 Mosebok 19:18, Matt 22:39

Heliga fäderna
Sergej och Herman
från Valamo kloster, Karelen
Festdag 11juli (28 juni)

"Som lysande stjärnor höjde Ni Er över vårt Nordiska lands mörka himmel.
Med trons och med den andliga kampens ljus,
upplyste Ni så vårt land och lärde oss att rätt bedja till Gud,
och att lyssna efter endast Honom och att tjäna Honom i arbete och med hymner

GLÄD ER Valamo klostrets grundare
GLÄD ER Ni Kristi efterföljares fäder
GLÄD ER Ni som predikar omvändelse och bättring i våra liv
GLÄD ER Ni som höjt er till förebild i kampen mot frestelserna
GLÄD ER Ni vägvisare till Guds rikes hemlighet
GLÄD ER Ni ledsagare till Kristi närhet
GLÄD ER Ni högt välsignade fäder Sergej och Herman."

Del av bearbetad akatist

Ömhetens
Guds Moder
Ikonen som fader Serafim bad, levde och dog inför.

"Vi förblir skapade varelser men kan ändå vinna enhet med Gud, liksom Kristus i sitt människoblivande genom inkarnationen bevarade sin gudomliga natur. Den skapade och förgängliga världen genomtränges av gudomskraften som ett oskapat, evigt ljus, det gudomligas närvaro allestädes."

Helige fader Serafim
från Sarov

Festdagar 1 augusti (19 juli)
samt 15 (2) januari

Troparion
"Från din ungdom älskade du Kristus, du välsignade,
och brinnande av önskan att verka endast för Honom
stred du genom oavbruten bön och arbete i vildmarken,
och vinnande Kristi kärlek genom hjärtats förkrosselse,
har du visat dig vara utvald av Guds Moder.
Därför ropa vi till dig;
fräls oss genom dina böner
ärevördige Serafim, vår fader."

Samtal med lärjungen Motovilov om att förvärva den Helige Ande

”Detta är Motovilovs återgivande av samtalet:
Det var en snöig dag: marken var täckt med ett tjockt lager snö och stora flingor föll, när fader Serafim sade åt mig att jag skulle sätta mig bredvid honom på en trädstam i ett hygge i skogen. ’Herren har visat mig’, sade han, ’att du i din barndom ville veta målet med det kristna livet. Du blev tillsagd att gå i kyrkan, att bedja och göra goda gärningar, det, sade man, var syftet med det kristna livet. Inget svar tillfredsställde dig. Nåväl, bön, fasta och andra kristna gärningar är bra i sig själva, men att göra dessa är inte målet för vårt liv, ty de är endast medel. Det verkliga målet för det kristna livet är att förvärva den helige Ande. Lägg märke till att ingen god gärning kan frambringa den helige Andes frukter, om den inte är gjord av kärlek till Kristus. Att vinna denna Ande är målet för vårt liv.’
’Med att vinna menas att ta i besittning’, svarade han, ’du vet vad som menas med att vinna rikedomar eller ta emot ärobetygelser eller utmärkelser eller belöningar. Den helige Ande är också ett kapital, men ett evigt kapital och den enda skatten, som inte tar slut. Allt arbete som görs av kärlek till Kristus ger oss den helige Andes nåd: men genom bönen går det lättare, ty den är ett vapen som så att säga alltid är i vår hand. Det kanske händer att du vill gå i kyrkan, men det finns ingen du kan gå till eller gudstjänsten är redan över. Kanske du vill hjälpa en behövande men det finns ingen behövande inom räckhåll, eller du vill leva ett rent liv utan att ha kraften till det. Men att be är alltid möjligt, och det kan var och en göra, både goda och onda, både rättfärdiga och syndare. Kraften i bönen är omätlig och mer än något annat förskaffar den oss den helige Ande’.
’Fader’, sade jag, ’du talar alltid om den helige Ande och säger att vi måste vinna den, men hur och var kan jag se den? Goda gärningar är påtagliga, men hur kan den helige Ande ses? Hur kan jag veta, om Han är i mig eller inte?’
’Den helige Andes nåd, som gavs oss i det ögonblick vi döptes, lyser i våra hjärtan trots våra fall och trots det mörker som omger oss. Han visar Sig i ett obeskrivligt ljus för alla dem i vilka Guds gärningar är uppenbara. De heliga apostlarna var med sina sinnen medvetna om den helige Andes närvaro.’
Jag frågade honom: ’Hur kan jag själv bli vittne till det?’
Då lade fader Serafim sin arm om mig och sade: ’Min vän, vi är båda i den helige Ande, du och jag. Varför ser du inte på mig?’
’Fader, jag kan inte se på dig, för ditt ansikte har blivit ljusare än solen och det bländar mina ögon.’
’Var inte rädd, du Guds vän, för du har nu blivit lika strålande ljus som jag. Du själv är nu fylld av den helige Ande, trots att du tror att du inte kan se på mig.’
Han lutade sig fram och viskade i mitt öra: ’I mitt hjärta bad jag den helige Ande att göra dig värdig att med dina lekamliga ögon se den helige Ande komma ned över oss. Se, hur denna gudomliga nåd har tröstat ditt hjärta, som en mor tröstar sina barn. Och nu, min vän, varför vill du inte se på mig? Var inte rädd. Herren är med dig.’
Då såg jag på honom och blev dödsförskräckt. Föreställ dig själv solskivan mitt på dagen och i dess ljusaste del ansiktet av en man, som talar med dig. Du kan se hans läppar röra sig, se uttrycket i hans ögon och höra hans röst; du kan känna hans arm om dina skuldror, men kan varken se denna arm eller ansiktet, bara ett bländande ljus, som lyser runt omkring dig. Det lyser upp snötäcket som reflekterar dess ljus och de fina snöflingorna, som faller som guldstoft.
’Vad känner du?’ frågade fader Serafim.
’Ett lugn och en frid som jag inte kan beskriva.’
’Vad mer känner du?’
’En obeskrivlig glädje, som fyller hela mitt hjärta.’
’Den glädje du känner är ingenting jämförd med den om vilken det är sagt: ’vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människa har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska Honom (1 Kor 2:9)’. Förstlingsfrukten av den glädjen har givits oss, men vem kan tala om själva glädjen. Vad känner du mer, du Guds vän?’
’En obeskrivlig värme.’
’Vad nu min vän! Vi är i skogen, det är vinter och vi har snö under fötterna… Vad är det för värme du känner?’
’Det är som om jag vore i ett varmt bad. Dessutom kan jag känna en doft olik allt annat jag känt förr’.
’Jag vet, jag vet, det var därför jag frågade dig. Denna genomtränande doft är Guds helige Ande och den värme som du nämnde är inte i luften utan inom oss. Eftersom de värms av den, fruktar inte eremiterna den stränga vintern; de är beskyddade av en nåd, som tjänar som kläder. Guds rike är invärtes i oss. Det tillstånd vi nu befinner oss i är beviset på det. Nu förstår du vad det är att vara i den helige Andes fullhet. Du kommer alltid att minnas denna nåd, som du har blivit bevärdigad med, eller hur? Jag vet att Herren vill hjälpa dig att hålla dessa ting i ditt hjärta, ty denna kunskap har du inte fått bara för dig själv utan för hela världen genom dig.’
När jag lämnade honom hade synen inte försvunnit: staretsen förblev i samma ställning som förut och det outsägliga ljuset, som jag hade sett med mina egna ögon fortfor att lysa upp hela hans varelse.”
Text från "Den helige Serafim av Sarov, hans liv" av Valentine Zander, utgiven av Noteria Förlag, Klockrike.

"Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom."

Johannesevangeliet 14:18-21

Rysk ikon

Guds Ljus

genom

Kristi förklaring

19 (6) augusti

Detta ljus hör den icke-skapade, gudomliga verkligheten till men är likafullt något som man kan erfara, i bokstavlig mening se, bli en del av, och även bli ett uttryck för.

”DEN STRÅLANDE SKÖNHETEN”

"Andlig skönhet som ortodoxa kyrkans sanningskriterium i
Pavel Florenskijs
'Sanningens pelare och grundval"

”Den andliga skönheten kan endast komma asketen* till del, den absolut renhjärtade. Endast asketen kan bli transparent så att den Treenige Gudens egen strålande skönhet kan lysa genom honom.”

”Varför är askesen nödvändig? Den tar bort syndens slöja, gör hjärtat rent: 'De renhjärtade skall se Gud'. Den återställer människan till sitt ursprung som Guds avbild, strålande av skönhet. Den möjliggör gemenskap med Gud och förening med hela skapelsen, bereder mark för den Helige Anden, som kröner asketen med skönheten.”

”Vad kännetecknar enligt Florenskij skönheten själv? 'Beauty, as a certain manifestation or disclosure of that which is objective, is essentially connected with light, for everything is precisely light. (...) Thus if beauty is precisely manifestation and manifestation is precisely light, then I repeat, beauty is light, and light is beauty. Absolute light is absolutely beautiful. It is Love in its perfection
(…).' Florenskij, som ju verkade i den ryska religiösa miljö där hesykasmen var så levande, betecknar det naturligt vis som Tabors ljus. Det är den Treenige Gudens ljus, Sanningens ljus, som med Jesu födelse tändes i världen.

Härom vittnar hela liturgin och mängder av hymner, påpekar han, och tillägger att den heliga liturgin ju formats av genuint andliga människor med erfarenhet av Guds ljus. Ljuset är i sig själv vackert, men gör också allt som blir upplyst av det vackert. Tabors ljus förvandlar helgonets kropp och gör den strålande."

”Hos asketen lyfts syndens slöja undan så att han förmår se den ursprungliga, ofördärvade, fullkomliga skapelsen – som Florenskij kallar Sofia** – lysande vacker. Därför älskar han allt skapat: människan och hennes fysiska kropp, djuren, naturen, kosmos. Han drabbas av en häftig kärlek till alla levande varelser och ett intensivt medlidande med dem, uthärdar inte att något skapat tillfogas skada eller smärta.”

”Den renhjärtade människan har genom askes återställt Guds avbild i henne och hon blir en spegelbild av Guds egen strålande skönhet.”

”Med sin strålande skönhet uppenbarar de stora asketerna, helgonen, staretserna den 'sanna kyrkligheten', det kyrkliga livets mysterium.”

* Asketism - metodisk övning i att övervinna sin lägre, egocentriska natur för att vinna Gudslikhet.

** (Teo) Sofia - (Guds) Visdom

Utdrag från en forskningsuppsats av Anna Smidhammar, som också har översatt boken "Jordens salt", av Pavel Florenskij, till Svenska.

Bild från "Kniga o tserkvi" (Boken om kyrkan), utgiven av Palomnik Moskva -98.

"Den ortodoxa kyrkan försöker också ge sina medlemmar en bestämd livssyn. Man kan ibland höra denna omtalas såsom passiv och världsfrämmande; men då har man missförstått den ortodoxa kyrkans väsen och lära. Kyrkan förkastar ej denna världen - den är på ett levande sätt sysselsatt med den och kallar sina medlemmar att ta del i dess glädjeämnen. De ortodoxa prästernas hemliv, med deras ofta stora familjer, de stora ryska munk- och nunneklostrens stora och välskötta lantegendomar och staretsernas* vakna intresse för de praktiska problemen hos de människor som söker deras hjälp, de offentliga gudstjänsterna, som omfattar allt mänskligt liv och arbete, samt den välsignelse som kyrkan ger all slags föda utom kött - alla dessa ting visar i huru hög grad den ortodoxa kyrkan erkänner allt det skapades godhet och gärna vill ta del i alla jordelivets gåvor."
Text hämtad ur "Den ortodoxa kyrkan" av Nicolas Zernov, sid. 111.

* Starets - Andligt erfaren och medveten vägledare i själsliga frågor.

Kära Systrar och Bröder
i Kristus

Jag har deltagit i måltider i Kristna församlingar och i kloster där präster eller föreståndare har utbett sig Jesu Kristi välsignelse över mat som bestått av djurdelar av allehanda slag, och när man idag är mycket väl informerad om tillståndet på slakthus och i kycklingfabriker m.m. hur kan man då överhuvudtaget tro att en barmhärtig och kärleksfull Skapare och Fader välsignar detta infernaliska beteende människan utsätter dessa oskyldiga och mycket lidande djuren för endast av den orsaken att dessa djurdelar tilltalar människans lägre och syndfulla natur som föda? Människans rikaste och av Gud Själv utpekade näringskälla finns ju att söka i växtriket i den underbara naturen, där denna föda inte bara innehåller allt det en människa behöver för sitt livsuppehälle men även betecknas som "hälsokost".

Ingen kan väl tänka sej slakthus och förfärande dödsångestvrål och blodlukt i GUDs rike! Detta rike som vi är uppmanade att söka framför allt annat, för att det någonsin skall kunna förverkligas det som vi ber om: "...ske Din vilja såsom i Himlen så och på jorden". Hur skall detta någonsin kunna ske på jorden om inte vi förverkligar Guds vilja i våra liv?

Vegetarian- och veganrörelsen går ju fram med stora steg bland ungdomar i dag som värnar om djurs och människors rättigheter till ett värdigt liv, medan många kristna lever kvar i köttkonsumtion av ingen annan orsak alls än den gamla vanans.

Det borde stå två olika bord för kyrkornas och klostrens samkväm, ett för vegetabilier, som får välsignas*, och ett annat bord för övrig föda.
Kyrkans församlingar och klostren borde ligga främst i att framhålla vördnad för allt livs helighet och vara föregångare vad beträffar medlidande, barmhärtighet och rättfärdighet i sin Herre Jesu Kristi efterföljelse och kärlek.

Vänlig hälsning i Kristus från er broder

* "...den välsignelse som kyrkan ger all slags föda utom kött..."
Text hämtad ur "Den ortodoxa kyrkan" av Nicolas Zernov, s. 111.

Lukasevangeliet 5:
"De sade till honom: 'Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariséerna, men dina, de äter och dricker.' Jesus svarade: 'Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne, kommer de att fasta." (d.v.s. alltsedan den första Påsken.)

"Skräpmat för själen"

av ärkebiskop Lazar Puhalo

"Skräpmaten är på konstgjord väg smak- och färgsatt, ytterst sötaktig och i hög grad vanebildande. Den är skadlig för den fysiska och mentala hälsan och konsumerandet av den motverkar eller t.o.m. sätter ur stånd den välgörande och hälsosamma näringen. Nyligen visades i filmen 'Supersize me' (en mot snabbmatskedjan McDonald kritisk film – Ö.a.) att skräpmat även orsakar diabetes.
Televisionen är en nästan exakt andlig motsvarighet till skräpmat. Nästan allt innehåll i dess program är obildat och inte näringsfullt, motsatsen till sund mental hälsa och fyllt av värderingar som helt står i strid mot ett sunt och hälsosamt samhälle. Den livsstil och de ideal som där framställs är konstlade, korrupta och obehagliga. Televisionen är dessutom i högsta grad vanebildande.
Även tecknade program avsedda särskilt för barn innehåller grymma, aggressiva och våldsamma beteenden, som sedan reflekteras i barns uppförande i skolorna och vid lek. Det har upprepade gånger visat sig i undersökningar gjorda vid University of British Columbia (Kanada) och vid studier och undersökningar i Förenta Staterna och Europa, att tevetittande medför negativa ideal och beteendemönster hos unga människor och att barnen tenderar att acceptera TV’s versioner av liv och beteenden som acceptabla normer.
Televisionens reklam, som är utformad för att öka och exploatera varje människas begär, är mycket populär bland barn. Upprepade gånger har det visat sig, att televisionens reklam har en stor effekt inte bara på barns lättpåverkade sinnen utan även hos många vuxna. Denna reklam lyckas påbörja, bygga upp, förstärka och sedan utnyttja alla slags lustar och begär.
Om man noga granskar TV-programmens moraliska innehåll, inklusive tecknade program för barn och reklamen, kommer man fram till att de helt strider mot ortodoxa kristna ideal. Sedan man kommit till insikt om detta, stanna då upp och jämför antalet timmar som både vuxna och barn tillbringar under inflytande från TV med den tidsrymd dom tillbringar i kyrkan, med att bedja och läsa den Heliga Skrift och andra andliga uppbyggliga böcker. Det tunga inflytandet från satan och hans ideal börjar alltså i våra barns liv vid tidig ålder och i vårt hem.
Detta problem förknippas ofta med det sorgliga faktum att många föräldrar, som är stolta över sin TV-anläggning, samtidigt skäms över ikonen av vår Frälsare. TV-anläggningen har fått en framträdande plast, nästan en hedersplats, i våra hem under det att ikonhörnan ofta inte finns överhuvudtaget; och om det finns ikoner, är de borttagna från husets huvudrum, så att de inte kan 'vålla någon förlägenhet'.
Många föräldrar som samtycker till att deras barn ägnar timmar åt att titta på TV, tillbringar inte så mycket som tio minuter tillsammans med sina barn i bön framför ikonerna. Frälsaren och Hans heliga är en förlägenhet, inte helt välkomna företeelser, under det att den ondes liturgi, som dagligen förrättas i TV, erhåller en plats av enastående ära hos familjemedlemmarna. Familjer som aldrig skulle kunna tänka sig att tillsammans läsa om de heligas liv eller ur Skriften, kan äta framför teven, precis som hedningarna delade sina fester med avgudarna; och ofta försummar sådana familjer även att före maten välsigna maten.
Senare kommer föräldrarna i sådana familjer att beklaga moralen och den andliga nivån hos sin avkomma. Hur ofta läser du om de heligas liv för dina barn? Hur mycket tid tillbringar din familj tillsammans i bön vid ikonhörnan? Hur ofta kan dina barn få se en ikon av Frälsaren eller helgon i ditt hem? Å andra sidan, hur mycket tid tillbringar de med våldsamma, aggressiva, och grymma tecknade filmer? Hur mycket tid tillbringar de med högljudda, aggressiva, sinnliga och omoraliska antihjältar på TV?
Ingen är dåraktig nog att vara av den åsikten att ett fysikt och mentalt friskt barn kan växa upp om hans intag av skräpmat överstiger eller även är lika stort som hälsosam, naturlig och nyttig föda. Varför skulle någon vara så dåraktig att föreslå att någon kan uppfostra ett känslomässigt, mentalt och andligen friskt barn på andlig skräpmat?
Televisionen, liksom mycket annat som uppfunnits av människan, har helgats åt girighetens och avundsjukans demon och den manipuleras främst med avsikt att öka och utnyttja varje människas lust och begär. Även de sporadiskt ”anständiga” programmen kompenseras mer än väl av reklaminslag utformade för att tillfredsställa och frossa i mänskliga begär.
Vissa människor påstår, på goda grunder, att det är bättre att ha en TV-anläggning i sitt hem där TV-tittandet kan kontrolleras, än att låta sitt barn titta på TV på annat håll, under okontrollerade förhållanden. Det ligger en stor sanning i detta. Men stanna upp och fråga dig själv om din TV-apparat har företräde över din ikonhörna, om TV för större plats i dina barns liv än Kristus. Matar du dina barn med andlig föda, eller andligt skräp? Vetskapen om att föräldrarna måste svara inför allas Domare om hur de uppfostrat sina barn, bör vara nog för att få dem att stanna upp inför ett allvarligt övervägande av denna sak, även om föräldrarnas beslut ensamt är alltför svagt för att lösa problemet."

(Text ur Canadian Orthodox Message, som utges av OCA:s ärkestift i Kanada, svensk översättning ur "Ortodox tidning", redaktör Wolmar Holmström.)
Skriven av Lazar Puhalo, f.d. ärkebiskop i Kanada.

Guds Moders Beskydd
överallt osynligt närvarande

"Låt oss med hymner (och genom att leva ett rättfärdigt och värdigt liv) prisa Guds Moder och Ljusets Moder."

Festdag 14 (1) oktober

"Den oskuldsfulla människans liv i Paradiset"
Helige Pavel från Obnora i fridsamt umgänge med skogens vilda djur.

"Instruktion
av starets Paisij Velitchkovsky, om att munkar inte ska äta kött"
(Detta bör innefatta alla till Kristus döpta, som är kallade att leva Paradisets heliga liv genom Kristus. Översättarens anmärkning.)

Helige Paisij Velitchkovsky,
Philokalias sammanställare och översättare till det Slaviska språket

Festdag; 28 (15) november

Troparion;

"O Paisij, Rysslands glädje, Athos stolthet, Moldaviens under, genom din gudomliga undervisning har du väglett oss till visdom och frälsning. Då du nu fröjdar dig i det himmelska skådandet av Kristus vår Gud, bed till Honom att Han må ge oss Sin stora välsignelse och frälsa våra själar"

"Starets Paisij skickade sina lärjungar från Secu till Bucharest för att studera grekiska. Till två av dem sände staretsen...några varningens ord, därför att de utsattes för övertalning av en biskop som ville välsigna dem att äta kött. Om detta skrev staretsen följande:

'För mig är det uppenbart att man i enlighet med den Heliga Ortodoxa Kyrkans stadgar inte ens bör lyda en ängels röst i detta ärende. Efter syndafloden tillät Herren ätandet av kött p.g.a. människans svaghet, men klosterlivets regler motsvarar livet i Paradiset, där man inte åt kött.
I början av klosterväsendets historia fanns det ställen där man bortsåg från denna regel, speciellt i de större städerna. Men den helige Sabbas tog avstånd från köttätandet, och detta blev en allmän regel i alla ortodoxa länder. Att avstå från köttkonsumtion kan således inte sägas gälla endast vissa kloster, lika lite kan det vara ett fritt val för den enskilde individen. Det är heller inte sant att avhållsamhet från köttföda skadar hälsan.
Man ska inte låta sig påverkas av dem som äter kött, Guds vilja måste komma före människors tolkningar; och när de som frestar dig ser din rättrogenhet kommer de att prisa dig.'
Staretsen hänvisade sina lärjungar till skrifter av starets Basil från Merlopolyany om att inte äta kött*, och påminde dem om att klosterbröderna och ökenfäderna skulle se det som en skandal och bli djupt sorgsna om de fick veta att dessa bröder hade börjat äta kött.**"

"* Slavisk text från hans verk finns i 'Optina Life of Blessed Paisij' på sidorna 134-157.
** Denna paragraf är hämtad fån 'Chetverikov, vol. II', sidorna 45-46."

Översättning från “Little Russian Philokalia, vol. IV: St Paisij Velitchkovsky", sida 14

“Varen alltså I fullkomliga, såsom eder Himmelske Fader är fullkomlig.”

Matteus 5:48

Mosebok 1:26. "Och Gud sade: 'Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika..."
1:27. "Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem."
1:29. "Och Gud sade: 'Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden, och alla träd med fröbärande trädfrukt, detta skall ni ha till föda."

	Kristi lära är en och den samma för nunnor, munkar, eremiter, församlingspräster och lekmän. Alla är vi ett och lika i och med Honom.
Första Mosebok 1: 27. "Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade Han henne, till man och kvinna skapade Han dem." 28. "Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: 'Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarena i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden." 29. "Och Gud sade: 'Se Jag giver eder alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen i hava till föda."
		(Se vidare på nästa sida.)	Evangelium enligt Johannes 6 27 "Verken icke för att få den mat som förgås, utan för att få den mat som förbliver och har med sig evigt liv, den som Människosonen skall giva eder; ty Honom har Fadern, Gud själv, låtit undfå sitt insegel." 28. "Då sade de till Honom: 'Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?" 29. "Jesus svarade och sade till dem: 'Detta är Guds gärning, att I tron på Den Han har sänt." 30. "De sade till Honom: 'Vad för tecken gör Du då? Låt oss se något tecken, så att vi kunna tro Dig. Vilken gärning utför Du?" 31. "Våra fäder fingo äta manna i öknen, så som det är skrivet: 'Han gav dem bröd från himmelen att äta." 32. "Då svarade Jesus dem: 'Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Det är icke Moses som har givit eder brödet från himmelen, men det är Min Fader som giver eder det rätta brödet från himmelen." 33. "Ty Guds bröd är det bröd som kommer ned från himmelen och giver världen liv." 34. "Då sade de till Honom: 'Herre, giv oss alltid det brödet." 35. "Jesus svarade: 'Jag är livets bröd. Den som kommer till Mig, han skall aldrig hungra, och den som tror på Mig, han skall aldrig någonsin törsta."
		Under den tid då vår Herre Jesus verkade här bland oss människor på jorden godtog Han våra vanor beträffande t.ex. födan. Han sade bl.a. att det som människan äter går in genom munnen och töms på avträdet, och att det onda som går ut genom munnen kommer från hjärtat. Men hur kom det dit? Påverkar födan även våra hjärtan och därmed vårt själstillstånd? Om inte skulle ju vår kyrkas heliga fasteperioder vara utan mening! Allt vi äter och tar del av genom våra sinnen påverkar på olika vis vår inre människa. Om detta kan vi läsa och lära från den tidiga kyrkans heliga fäder och mödrar. Därför har kyrkan påbjudit fasta, och inte för att vi så fort som möjligt skall återgå till världsligt festande men för att komma närmare en medveten erfarenhet av och överlåtelse åt Honom vi är döpta till att vara ett uttryck för; Jesus Kristus, Guds avbild i våra hjärtan. Hälsar Simon i Kristus

Översättning från ”The Orthodox Word”, nr. 162, sid. 48
"Undervisning av biskop Ioan, eremit och *hesykast bland bergen vid Agapiaklostret i Moldavien.

Om födans betydelse för den sant Kristna bedjaren.

I de Karpatiska bergen i Moldavien levde kring 1940-talet biskop Ioan som eremit. Fader Theodulus, som var biktfader vid Agapiaklostret vid den tiden, träffade denne eremit några gånger uppe bland bergen, när han vandrade där på stigen mellan Agapia och Sihastria klostren. Hans berättelser om sina möten med biskopen och eremiten Ioan, finns att läsa i boken; ”Andliga samtal med Rumänska fäder”.
I ett av dessa samtal undervisade fader Ioan bland annat om födans avgörande betydelse för den sant utövande kristna.
Så här delade denne store *hesykastiske bedjare upp födan i olika kategorier;

A. Köttätare; som alltid äter kött. Dessa tillhör den lägsta graden av fastande, även om de ibland avhåller sig från föda. Dessa kan aldrig göra framsteg i bön.

B. Laktovegetarianer; som aldrig äter kött, men dricker mjölk och äter ost och ägg och all slags kokta grönsaker. Dessa tillhör den andra gradens fastande som utövas av nunnor och munkar i coenobitiska kloster. Denna grad av fasta utövas bara sällan av lekmän.

C. Vegetarianer (Veganer); som äter endast okokta och kokta vegetabilier. Dessa utgör den tredje graden av fastande som endast de mest ivriga nunnor och munkar utövar.

Här börjar de strikta graderna av fasta, vilka vanligtvis utgöres av hesykaster och de asketiska eremiterna.

D. Fruktätare; vilka äter bröd och färska frukter en gång om dagen. Utöver denna enda måltid smakar de ingen annan föda. De som utövar denna grad av fasta, behärskar sin kropp och sina tankar och känslor utan svårighet. Dessa fastande kan utvecklas hastigt på bönens väg.

E. Sädätare; utgör den femte graden av fastande. I denna grad ingår hesykaster och eremiter som även de intager föda endast en gång om dagen då de äter svart bröd, blötlagda (groddade) spannmålsprodukter som vete, korn, hirs, linser, bönor och ärtor o.s.v.

F. Torkad föda; innebär den sjätte graden av fastande, vilken iakttas av endast mycket återhållsamma eremiter. De som lever i en sådan sträng asketism äter bara torkat bröd blötlagt i vatten, eventuellt med lite salt och vinäger en gång om dagen och med måtta. Så levde hesykasterna en gång utmed Nilen.

G. Gudaföda eller manna; är den högsta och sista graden av fasta. Denna grad praktiseras endast av ett fåtal asketer efter långvarig erfarenhet på bönens väg och stärkta av den Helige Ande. Dessa är tillfreds med endast den heliga nattvarden, vilken de mottager en eller ett par gånger i veckan. Utöver denna måltid dricker de endast vatten.

'Efter många svåra prövningar och lång asketisk erfarenhet, och med Guds välsignelse, har jag kommit dithän att jag kan nöja mig med den heliga nattvarden endast, och känner ingen hunger efter bröd eller annan föda därutöver. Herren tar hand om mig, jag känner varken vinterns kyla eller sommarens värme, ingen hunger eller törst eller annat jordiskt behov känner jag längre.'
Fader Theodulus berättar vidare; 'Jag märkte hur denna store *hesykast inte ville tala länge, för att inte störa Jesusbönen som var verksam inom honom, i hans sinne och i hans hjärta. Därför tackade jag honom för den goda undervisningen, prostrerade inför honom, kysste hans hand och bad om välsignelse att vandra vidare. Biskop Ioan välsignade mig med det heliga korsets tecken och sade;'
'Må Herren Jesus Kristus välsigna dig – och förlåta mig'."

*Den oavlåtliga inre Jesusbönen är karaktäristisk för den *hesykastiska (av Grek. *hesykia, tillstånd av frid, vila i Gud) riktningen i den östra fromheten och mystiken.

Lukasevangeliet 5:

33. "De sade till honom: 'Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariséernas, men dina, de äter och dricker.' 34. "Jesus svarade: 'Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem?" 35. "Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne, kommer de att fasta."
(D.v.s alltsedan den första Påsken.)

Johannes uppenbarelse 2:

17. "Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna. Den som vinner seger, åt honom skall jag giva av det dolda mannat."

"De upplysta fäderna behövde på ett naturligt sätt inte mycket jordisk föda. Deras normala kost bestod av nötter, torkad frukt och honung. De åt aldrig kött, ägg, mjölk, smör eller ost, inte heller mat som var kokad i olja...och de var mycket friska.

Till Påskfirandet använde de istället för ägg kokade potatisar som de färgade röda."

Från "Elder Hadji-Georgi The Athonite 1809-1886"

Starets Hadji-Georgi
Athos, Grekland

Boktips:

"Animals and Man - A state of blessedness"
och
"Animals Sanctified: A Spiritual Journey."
båda av Joanne Stefanatos D.V.M.
Kan beställas från: St. Paisius Abbey, P.O. Box 130, Forestville, CA 95436

"Paradiset åter - Vegetarianism och djurrätt i kristen tro och tradition"
av Tomas Einarsson

"Vildåsnan - Kristen vegetarisk förening"
hemsida: www.vildasnan.se, e-post: vildasnan@yahoo.se
Kontaktperson Anna Smidhammar, 08-714 76 02, 0736-31 94 44.

Stephanies blogg
http://www.everydaysynergy.blogspot.com

Min bön
blir trovärdig
när de ord
som utgår ifrån min mun,
blir ett med det liv
jag lever inför Guds ansikte
i relation till människor,
djur och natur;
Guds Heliga skapelse.

Att leva utan att skada,
i medkänsla,
medlidande och respekt
för allt skapat,

genom Kristus;
Guds utstrålning,
vår Herre.

Simon

1 Mosebok

1:27. "Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade Han henne, till man och kvinna skapade Han dem."

3 Mosebok

19:2 ”…I skolen vara heliga, ty jag Herren, eder Gud är helig.”

3 Mosebok

20:7 ”Så skolen I nu hålla eder heliga och vara heliga, ty Jag är Herren, eder Gud."

3 Mosebok

20:26 ”I skolen vara Mig heliga, ty Jag, Herren är helig, och Jag har avskilt eder från andra folk, för att I skolen höra Mig till."

Paulus brev till Efesierna

4:24 ”…I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.”

Matteusevangeliet 5:48

"Varen alltså I fullkomliga, såsom eder Himmelske Fader är fullkomlig."

Ett öppet brev till alla kristna;

Fastebrev
om Gud som Kärleken och som en förtärande eld
och om egocentrisk sexualitet, perversioner, och abnormiteter

Mänskliga perversioner, som homosexualitet, får idag stor uppmärksamhet och framgång även av vissa kyrkor i väst som tagit ställning för denna läggning. Man kallar till och med denna sexualitet för ”kärlek”. Inte ens sexualiteten mellan man och kvinna är i sig själv kärlek.
(1 Johannes 4:8) ”Gud är kärleken” och Gud är vare sig normal sexualitet, abnorm, eller perverterad, men Gud är (2 Mosebok 24:17) ”en förtärande eld”! En förtärande eld som förtär och renar allt från det som inte är Gud Själv i allt. Det som är Gud i allting är Hans underbara och rena ljus; Kristus. Många i vår tid har till och med påstått och framställt Jesus Kristus Själv som abnorm och pervers (som till exempel i utställningen ”Ecce homo – Se människan” som har tagits emot och visats runt i den Lutherska kyrkan) vilket skulle innebära att även Fadern, Skaparen, Gud, Alltets orsak och Källa skulle vara det eftersom Jesus säger (Johannes 10:30) ”Jag och Fadern är ett” och
(Johannes 14:9) ”den som har sett mig har sett Fadern”. Så har människan låtit sitt samvete och sina sinnen förmörkas. Så djupt tillbaka i Adams arvsynd har människan låtit sig sänkas, och besudlar så till och med Kristus Själv – det enda rena och evigt klara ljus i vår värld. Mörkret är i det närmaste totalt när man pekar ut detta rena ljus från Gud som perverterat och abnormt på grund av att man själv är det och vill ha det så till sitt eget försvar. Så drunknar vissa kyrkor av idag i dessa perversioner och abnormiteter.
Guds egen lag håller hela universum vid liv genom Kristus som är allt och allas liv och ljus, och denna universella lag är ett uttryck för Guds Sanning och Kärlek. Den som påstår att den perverterade människan är värdig kyrkans välsignelse anar inte ens vad kyrkan är till för. Kyrkan välsignar alla som följer, eller åtminstone strävar efter att följa, den Kärlek som är av Gud, och den Kärleken är på intet sätt sexuell i sig själv, men kan komma till uttryck genom föreningen mellan man och kvinna, så som Gud skapade människan i enlighet med Sin vilja (1 Mosebok 1:27) ”Gud skapade människan till Sin avbild, till Guds avbild skapade Han henne, till man och kvinna skapade Han dem.”
Guds Kärlek är ren, underbar och full av ljus och liv. Där och ingen annan stans kan man söka och finna Guds kärlek, i samlivet mellan man och kvinna. Utöver det finns bara den individuella kärleken mellan den enskilda människan och Gud Själv genom celibatet.
När Jesus sade att man skall kunna se vilka som är Hans efterföljare genom att de älskar varandra så menade Han naturligtvis inte att de har perverterade eller förmörkade erotiska relationer till varandra, till barn och till djur, vilket detta bud tolkas som i vissa fall. Det finns både präster och församlingar som åberopar ”Guds kärlek” till försvar för dessa låga böjelser. När Jesus talar om kärlek talar Han förstås alltid om den kärlek som utgår ifrån Gud och som Han Själv alltid var ett rent och ljust uttryck för.
Man hör ofta inom vissa kyrkor att ”Gud älskar dig som du är”, och så nöjer man sig med det, och fortsätter att kräva sina begär och drifters tillfredsställelse, både inom- och utom äktenskapliga perverterade och abnorma relationer. Men Gud är ”en förtärande eld”, som inget annat vill än att rena människan från allt som är orättfärdigt och perverst så att hon åter kan bli Guds rena avbild.

Om vi tror att ”Gud är Kärleken” borde denna kärlek inte användas för egocentriska begär och drifters tillfredsställelse, men den människa som är döpt till Kristus bör ge sitt kärlekssvar tillbaka till Gud genom att rena sig från all orenhet och därmed även från all sexuell perversitet.

”Gud är kärleken” och i denna kärlek finns renhet och skaparkraft för ljusets och för glädjens skull, för våra barn, och för det samhälle vi lever i och för den kristna religion, som idag till stora delar inte längre vet att vara till i Guds tjänst, men där man i vissa västerländska kyrkor hellre använder kyrkorummet till kultur och samkväm, än till helig liturgi och till Gudstillvänd upplåtelse.
”Gud är Kärleken”. Därför är det omöjligt att kyrkan skulle kunna godta och välsigna människans perversioner och abnormiteter. Att detta ändå sker betyder endast att kyrkans präster låtit sig smittas av dessa vulgariteter och drar till sig besökare som bildar församlingar som förmörkar och besudlar Guds rättfärdighet och helighet. Våra barn och ungdomar undervisas i omdömeslös och felriktad tolerans mot dessa avvikelser, och till försvar för deras låga begär och drifter, i tron att de på så vis går Guds ärende, när det tvärt om är ett mörkt uttryck för en tid i människans historia som helt och hållet har mist orienteringen mot sanningen och rättfärdighetens ljus.
Medan Jesus vandrade på jorden inbjöd Han alla att ta del av Hans undervisning, bland annat sade Han att Han inte kom för de friska men för de sjuka. Dock inte för att legitimera människans sjukdom och låga böjelser, men med uppmaningar till (Lukas 15:10) omvändelse, (Johannes 8:11), och att inte synda mer. Sök Guds vilja, Gud är Kärleken, och sök det evigt sanna ljuset (Matteus 6:10) ”så som i himlen så ock på jorden”.
(Matteus 6:33) ”Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så skall allt annat tillfalla er”, och det i rätt ordning, och på rätt sätt utifrån Guds givna universella Kärleksdirektiv, och så bidragande till Paradisets återupprättelse genom att som döpt till Kristus upplåta sig till Guds vilja.

(1 Korinterbrevet 3:16)
”Förstår ni inte att ni är Guds tempel
och att Guds Ande bor i er?”
…
"Guds tempel är heligt, och ni är det templet."

Ryska patriarkatet avbryter förbindelserna med Svenska kyrkan

"MOSKVA (27 dec. Interfax -05) Moskvapatriarkatet har avbrutit förbindelserna med Sveriges evangelisk-lutherska kyrka sedan den beslutat införa en officiell ceremoni för att välsigna homosexuella par.

'Vi har med stor besvikelse och sorg mottagit nyheten att Sveriges evangelisk-lutherska kyrka inte motsätter sig s.k. homosexuella äktenskap, utan även har beslutat införa en officiell välsignelseceremoni', sade Ryska ortodoxa kyrkans heliga Synod i ett uttalande vid sitt sammanträde i Moskva idag.

Synodens medlemmar anser att Svenska kyrkans beslut strider mot Bibelns uppfattning om familj och äktenskap 'och den Heliga Skrifts vittnesbörd lämnar oss utan tvivel att homosexualitet uppfattas som synd och förvillelse', säger uttalandet.

'Den kristna kyrkan har alltid uppfattat vigsel mellan man och kvinna som ett sakrament, eftersom det är en förening som ger upphov till nytt liv', heter det i uttalandet.

Försöken att bryta denna tradition 'och presentera förvrängningarna som en norm' är 'ett öppet motstånd mot Guds vilja, brott mot den Heliga Skrifts befallningar och den gamla kyrkans traditioner', säger uttalandet.

Godkännandet av homosexuella äktenskap är en allvarlig förstörelse av systemet för europeiska andliga och moraliska värden 'formad under kristendomens inflytande', säger deklarationen. 'Sådana nymodigheter underminerar den europeiska civilisationens moraliska grund och tillfogar irreparabel skada på dess andliga inflytande på världen', heter det i deklarationen."

Ur ortodox tidning, nr 2, 2006, sid. 28.

Bilden är hämtad från Ortodox Tidning

"Gränsen mellan

liv och död,

nuet och evigheten,

himmel och jord

utplånas i Kristus.

Gud blir kroppslig,

människan blir Gudomlig.

Henne skänks möjlighet

att inte bara andligt,

utan även fullt kroppsligt

bli genomlyst,

att som personlighet

uppgå i Ljuset."

Tito Colliander

prästens slutvälsignelse, ur ortodox bönbok.

"Kriste, Du sanna Ljus, som upplyser och helgar varje människa, som kommer till världen, låt Ditt ansiktes ljus lysa för oss, att vi i det må se det ouppnåeliga ljuset, och styr våra steg till att uppfylla Dina bud, genom Din allrarenaste Moders och alla helgons förböner."

Amen

"I Ditt ljus, ser vi ljus"

Innehållsförteckning;

Introduktion

Julikon och troparion

Något om den ortodoxa kristendomens ursprung och särart

Dopet vid Jordan, ikon och troparion

Heliga Anna av Novgorod, ikon och information

Korsnedfallandets söndag, troparion

Bebådelsen, Marias lovsång och ikon

Kristi korsfästelse och uppståndelse

Kristi Himmelsfärd

Pingst

"Himmelske Konung", ikon och bön

Om heliggörelse i urkyrkan, text av Simon

De sju sakramenten

"Den Gudomliga Liturgin", beskriven av Nikolaj Gogol

Kärlekens bud

Heliga Sergej och Herman från Valamo, ikon och del av akatist

Kristi förklaring, ikon och text om Guds, i alla, inneboende ljus

"Den strålande skönheten", om Pavel Florenskij av Anna Smidhammar

Den ortodoxa kyrkans syn på livet, text av Nicolas Zernov

Brev till alla kristna systrar och bröder om valet av föda

"Skräpmat för själen", artikel av ärkebiskop Lazar Puhalo

Guds Moders beskydd, ikon

Kort text av Isak Syriern

Instruktion av Paisij Velitchkovsky

"Gudaföderska och Jungfru", ikon, bön och troparion

Erinran av Simon

Fader Serafim av Sarov, ikon och kort text av honom

Fastebrev om Gud som kärleken, och om att övervinna sina lägre begär

Moskvapatriarkatet bryter kontakten med den Svenska lutherska kyrkan

Kort text av Tito Colliander

Prästens slutvälsignelse

Bilder från eremitaget,

dit vi återvände med jämna mellanrum från "världens larm"
under tiden då vi bodde i storstaden
för att leva i stillhet, meditation, eftertanke och fasta
- govenie

Sedan dess har vi flyttat till vårt permanenta eremitage i mellansverige,
se bild längst ner.

"...och ljuset lyser i mörkret,

och mörkret har inte fått makt över det..."

Våra vänner i Kristus

Natalia, Nikolaj och Andreas

Gud vare tack för allt!

Matteusevangeliet 16:28
"Sannerligen säger Jag eder: 'Bland dem som här stå finnas några
som icke skola möta döden, förrän de få se Människosonen komma
i Sitt rike."

Lukasevangeliet 17:20-21
"Och då Han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma,
svarade Han dem och sade: 'Guds rike kommer icke på sådant sätt att det
kan förnimmas med ögonen,
ej heller skall man kunna säga: Se här är det, eller: Där är det.
Ty se, Guds rike är invärtes i eder."

Markusevangeliet 10:15
"Sannerligen säger Jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn,
han kommer aldrig ditin."

"Min själ, vakna min själ, varför sover du? Slutet närmar sig..."
(Kontakion från Andreas av Creta's botkanon)

"It is later than you think" fader Serafim Rose

Kyrkmodell med tanke på framtida byggbehov.

Karelens Upplysares fest
Hälsningar i Kristus från nya eremitaget -07
dit vi flyttat för permanent boende

Bilder från 2009




		D

1.	Kyrkmodell för eremitaget.
2.	Kyrkans placering, fotomontage.
3.	Simon och Nikolaj fäller ut virke ur skogen till kyrkbygget.
4, 5, 7.	Stuga i vardande för govenie; stillhet, meditation och eftertanke.
6.	Hilding-Emanuel hjälper till med hammare och spik.
8.	Anna rensar ogräs i trädgården.
9.	Nikolaj, Natalia och Andreas på rekreationstur i kanadensaren.
10.	Nikolaj hämtar fläderblommor till te (en bra bit ovanför marken).
11.	Natalia på eremitaget Slogkärr. På korsets plats skall kyrkan resas.
12.	Familjens nya medlem Signe-Elina, född 12 juli 2009.

Donationer till kyrkbygget mottages tacksamt, kontakt via mailadress: nikolajochnatalia@yahoo.se

Föreningen "Ortodoxa kyrkbygget", PlusGirokonto: 437-5218

Dopet till Kristus

Signe-Elina döptes av fader Vladimir från Ryska ortodoxa kyrkan

den 15 september 2009

efter den ryska storfurstinnan Olga Elena från Pskov


Vattenvigningen


Myrrasmörjelsen, Signe-Elina i Gudmors famn	Dopet	Mor med nydöpt dotter

Alla som har döpts till Kristus, har iklätt sig Kristus,
och i Kristus har alla sin identitet, sanning och eviga verklighet.

E-mail: kontakt@ortodoxkristendom.se

Tillbaka till Ortodox kristendom i tro och praktik

Jesu Kristi födelse

Folklig Grekisk Julikon

Juldagen, den 25 december, infaller i de flesta ortodoxa länder 13 dagar senare enligt den gamla Julianska kyrkokalendern, den 7 januari.

Kristi födelse troparion

Herre, ära vare Dig!"

Juldagen, den 25 december, infaller i de flesta ortodoxa länder
13 dagar senare enligt den gamla Julianska kyrkokalendern, den 7 januari.